Det är lite mycket nu. Dagarna är kortare, i och med att det blir mörkt vid fyratiden, och jobbet tar rätt mycket tid. Dessvärre så innebär detta mindre tid till hundträning.
Men vi har i varje fall hunnit med att åka på Kelpiehelg med Sookies ALLA syskon hos Malena som har kenneln Nonerides där Sookies pappa är född.
Sookie har varit lite annorlunda senaste tiden och denna helg var inget undantag. Det verkar vara en jäkla konflikt som pågår i den lilla kroppen. Hon vill, men vågar inte. Hon testar, men fullföljer inte.
Jag har vetat att nerverna inte är riktigt optimala men nu börjar jag förstå vad det innebär. Hon är osäker när det är mörkt ute och hon har muttrat lite när någon främmande böjt sig mot henne. Inte direkt beteenden jag gillar, men spökåldern är spökåldern av en anledning och jag försöker bara stötta upp så gott jag kan.
Med risk för att jag som lekman beskriver detta fel så ska jag försöka dokumentera nuläget.
Sookie uppvisade några få fina beteenden under helgen, men var i stort sett alldeles för uppe i varv för att komma in i rätt arbetsläge. Vid minsta lilla press så ville hon ta ut avstånden från situationen och försökte då ta sig utanför 25:an. Teorierna var många och delar av dem alla stämmer nog.
Hon upplevdes inte tillräckligt tänd på får. Hon vågar inte fullfölja det hon vill i och med att både jag och fåren blir lite läskiga när jag på något sätt korrigerar eller styr. Hon har inte självförtroende och jag är för läskig helt enkelt. Är inte van vid veka hundar.. Får nog ta och lära mig andra sätt att röra mig, placera mig och korrigera.
De fina arbeten jag har sett henne göra tidigare troddes bero på att hon då fått väldigt mycket stöd och blivit väldigt styrd. Hon måste dock lära sig att arbeta själv och att själv ta ansvar för djuren.
Att lägga på extern press i detta läget blev bara fel. Bäst gick det när Maria klev in och stöttade oss. När vi erbjöd Sookie fåren och sedan flyttade på oss så blev hon bekvämare och jobbade lite, men när vi närmade oss och lade på minsta lilla krav så ville hon bara lämna hagen. Det är lite svårt för mig att säga vart det gått galet, spelar väl ingen roll eg. Det är liksom bara att fixa det hela.
Som ett sista försök att ge Sookie lite självförtroende runt fåren så gick vi in i en liten lada och täppte till alla utgångar. Först försökte Sookie lämna situationen och då tog vi in en vuxen hund som fick stötta upp. Tillsammans med den vuxna hunden vågade Sookie allt mer och när vi sedan plockade bort denna så visade Sookie inte längre några flyktbeteenden. Hon gick till och med in och markerade mot ett av fåren som ifrågasatte henne. Vi får jobba vidare och börja om från början.
Dessvärre är det lite svårt att kunna fixa detta nu. Dagarna är korta, jobbtiderna desto längre, och de instruktörer som finns är en bra bit bort. Troligen får detta blir vårens projekt.
Det härligaste med helgen var alla underbara engagerade och generösa människor som kom dit. Det ska bli så roligt att träna WK framöver, med dessa som klubbkamrater.
