workingkelpie.blogg.se

Då har vi varit på kurs igen. Denna gång för Kristina och Jonas i Agilityfabriken.
Första dagen hade vi ett pass för Jonas och andra dagen ett pass för Kristina.

Likt förra kursen så märkte jag inte direkt av att jag hade en unghund, hon skötte sig strålande. Det var först de sista minuterna på söndagen som hon blev riktigt trött, men det var många mer erfarna hundar också.

Jag är otroligt nöjd med denna helg. Övningarna var utmanande och jag hade Sookie med mig i allt vi gjorde. Inte så att det alltid blev som jag hade tänkt, men oftast så som jag hade visat. Instruktörerna hade mkt. intressant att säga och kurskamraterna var trevliga och spännande att kika på när de körde.

Däremot är jag riktigt besviken på att jag inte hjälpte min hund mer. Hon kan en massa kommandon, så som UT/RUNT/BACK och svarar fint på signaler för att korta upp sig, så varför använde jag inte dessa som ett stöd för att klara av de nya svängarna? Varför använde jag bara kroppen (och den var ju inte alltid till mkt hjälp)?
Det verkar som att jag bara kan göra en sak i taget när vi går kurs. Det var knappt att jag sa ”BRA” mitt i en övning heller, något som jag ju skulle jobba med så att hon vet när hon gör rätt.
Märker, ännu en gång, att det är jag som är bekymret.

Det var dock halt i hallen, Sookies bakände släppte flera gånger (tappade fästet med bakbenen och sladdade runt), jag borde verkligen åka till en massör för att kolla igenom henne efter denna helg.
Märkte av att hon under söndagen inte alls hade samma tryck i steget som hon brukar ha. Behöver lära mig att vara lite mer försiktig med henne.

Från kursen tar jag med mig hur jag kan gå in på djupet för att förbereda svängar att whiskey-svängen satt bra, när jag tajmade den rätt. Den var förvillande lik det jag kallar backlap, men signalerna blir ändå olika så när jag dagen efter körde vår backlap så var den inget bekymmer.
Ska träna på att alternera dessa två i en kombination tror jag minsann.
Sedan var jag riktigt nöjd med att det gick att få Sookie att låta bli att ta de fällor som fanns, särskilt när jag kunde lämna henne och sedan lita på att hon fixade att hitta rätt väg.
Däremot så fick vi inte till det dubbla framförbytet/japanen på lördagens bana, vi fixade det med ett framförbyte, följt av ett bakombyte.
Jonas pillade mkt. På hur vi gav signalerna samt att vi belönade direkt när hunden gjorde rätt när det var en ny signal/sväng och att vi sedan gjorde om för att köra vidare om det blev rätt, något som jag verkligen uppskattade (och behövde).

Under söndagens bana var det drillning i blindbyten – och förberedande signaler för detta.
Så oerhört välbehövligt. Det tar sig, långt ifrån bra, men sakta bättre. Nu vet jag vad jag har gjort galet och borde veta hur jag ska göra framöver. Jag ritade upp massor med övningar för detta när jag kom hem så jag vet vad jag ska göra på klubben i vår. Vi arbetade även med bakombyten, framförbyten och japanen – blindbyte vid hinderstöd. De andra körde även tysken, men den passade inte riktigt oss där så vi gjorde det jag kallar för back-lap, men som kanske är ett vanligt bakombyte, fast vid hindret. Hur som helst så får vi fortsätta jobba på tysken separat. Den faller mig ännu inte i smaken och är därför inte snabbare = väljer bort den. Är jag någonsin före min hund vid en S-kurva så kanske den fungerar bättre. Vi får öva helt enkelt.
Kristinas fokuserade mer på vår tajming och placering, även det nyttigt!

Kamerans minne blev fullt så första delen finns ihopklippt nedan.