workingkelpie.blogg.se

Vi hade turen att få tag i en plats på en kurs för Annica Aller. Först efter att ha slängt mig över platsen så fick jag veta att den var tänkt för hundar med lite mer tävlingserfarenhet, men vi fick lov att gå ändå.
I det stora hela så märkte jag inte av att vi var för oerfarna, vi fick ut mkt av kursen ändå. Men när det kom till sista övningen så blev det uppenbart  att jag hade fyllt min kvot med nya svängar och jag klarade helt enkelt inte av att fokusera. Den kombinationen får bli vår (min) hemläxa.
Min hund tappade däremot inte motivationen och hanterade kursen som ett proffs. Återigen, den svagare länken i detta lag är helt klart inte Sookie.

Jag hade hört så mycket gott om Annica, om hur hon kan anpassa sig efter ekipaget, hur hon har en förståelse för snabba hundar och att hon fokuserar på att se till att hundens väg blir så bra som möjligt. Jag måste säga att jag håller med.
Det jag tog till mig var att jag måste jobba lugnare. Inte fokusera på farten och inte bli rädd för farten. När jag blir lugnare så blir min hund tryggare och säkrare = hon kan utnyttja sin fart på rätt ställen och sin förmåga att samla och korta sig på rätt ställen. Just signaler för att visa att hon behöver korta upp sig fungerade riktigt bra och dessa ska vi arbeta vidare med. Jag behöver finslipa hur jag visar detta för just nu så gör jag det lite ryckigt och inte tillräckligt lugnt. När jag gör det lugnt och tydligt så svarar Sookie direkt och helt plötsligt så känns inga svängar omöjliga.
Enda gången jag ska elda på henne är på slutrakorna. Annars så är det lugnt beröm och mjuka signaler som gäller. Måste även sluta säga ”här” hela tiden. Detta har flera påpekat och jag har bättrat mig, men jag syndar fortfarande lite för ofta.

Vi jobbade mycket med att stolpa/ trycka ut hunden innan en sväng och i detta skede så gör jag och Sookie det överdrivet mycket, för att lära oss. Det känns inte som att vi kommer att behöva överdriva särskilt länge.

Första delen av kursen hölls i Guldhunden Arena. En väldigt trevlig anläggning som jag absolut kommer att återvända till.

Första kombinationen var en kontroll av kontaktfält. Eftersom vi ännu inte har bestämt oss för ett beteende där så blev detta är bra tillfälle att resonera kring detta. Sookie gillar kontaktfältshinder men vet egentligen inte vad som förväntas av henne. Efter att ha konstaterat att jag ska sluta trycka på henne när hon springer över balansen så fick vi lite tips om hur vi får till ett bra beteende. Så nu ska vi träna vidare och testa det tipset vi fick. Mer än så skriver jag inte om kontaktfälten denna gång.

Jag märkte att vår svåraste sväng är den där två hinder står i staket och det ska bli en snygg C-kurva över. Lite typiskt att vi inte har övat på denna eftersom den egentligen ska vara rätt enkel. Jag kan däremot få min hund att gå runt och/eller emellan…
Vet precis vad vi kommer att öva på under våren. Denna sväng ska bli tajtare och säkrare!

Min största brist är att jag spänner mig och blir nervös den första gången vi ska in på en ny banan eller en ny kombination. Krävs ingen raketforskare för att förstå att detta inte är optimalt inför tävling. Jag måste vara lugn, trygg och säker redan från start. Men än så länge så vet jag för lite om min hund för att kunna vara så där trygg. Det är väl där erfarenheten kommer in? Får lära mig att fejka ett lugn till dess att det kommer naturligt.

Andra övningen hade fokus på svängar. I första varianten så var det jakkos och i andra så var det framförbyten. I båda fallen så överbetar jag svängarna eftersom signalerna för dem inte är helt inarbetade, för någon av oss. Men det kändes fint. Sookie svarade fint och gjorde som jag visade, även när jag visade lite galet så gjorde hon ju som jag visade.
Det härliga var att se att hon faktiskt kunde korta sig och att hon samlade sig riktigt bra, utan att farten gick förlorad.
Jag kan bli så oerhört frustrerad över hur dåligt jag rör mig. Jag har suttit och tittat på filmerna och tycker allt mer synd om min hund som får så dålig styrning. Det gäller att skärpa till sig.

 

Del två av kursen hölls i ett ridhus där fokus låg på att det inte fanns en toalett tillgänglig. J
Agilitymässigt så startade vi med en kombination som bjöd på många slalomingångar. Just ingångarna är jag nöjd med, men vi har haft bekymmer med att hon kliver ut. Dessutom så har jag alltid haft väldigt svårt att vara på vänster sida om slalomet. Hela jag låser mig vid bara tanken.
Därav är det givetvis DET som vi ska träna på. Vi fick lite tips om hur vi kommer förbi problemen vid utgångarna och när jag sedan tränade på detta separat, efter det att denna kombination var klar, så visade det sig att det hjälpte och Sookie gjorde helt rätt, även när jag var på hennes vänstra sida!

Övning två i ridhuset var en övning i framförbyten och sedan bakombyten. Här hittade vi rätt till slut men jag överarbetade vissa signaler lite väl mkt. Återigen så vet jag vad vi behöver träna på.

 

Sista banan innehöll blindbyten och tyskar. Jag var för trött för att få till tyskarna så det blev backlaps istället. Hade aldrig övat på dem innan, men de fungerade så pass bra att nrä jag gjorde dem för tidigt så vände Sookie innan hopphindret och stack bak till tunneln. Sista filmen är på vårt ”katastrofvarv” där vi inte satte något men där hon ändå lyssnade fint på de signaler hon fick. Jag drar henne förbi ett hinder, hon lyssnar och kommer mellan två hinder. Jag trycker henne förbi, hon lyssnar och går förbi. Jag ber henne vända tillbaka, hon lyssnar och vänder tillbaka. Problemet här var alltså inte hunden (som vanligt) utan att hennes matte var alldeles för trött i huvudet för att vara till någon större nytta på planen.

 agiltiyagiltiy

Allt som allt är jag otroligt nöjd med helgen. Jag fick massor med saker att pilla på och en bekräftelse på att min hund kan detta, OM jag bara ger henne en chans att förstå vad jag menar. Hon var även lydig och lyhörd i alla delar av övningarna.
Vi passade på att träna lite lydnad efter att tiden i Guldhunden var till ända och platsliggningen var lugn, fotgåendet fokuserat och med bra placering, läggandet under gång lite för bra (bjöd på läggande under ställande) men även stälnnadet blev fint efter en liten repetition.
Jag gillar helt enkelt min lilla hund och det ska bli så otroligt roligt att få lära sig mer med henne. 

Det bästa var nästan ändå att en främmande människa kunde hålla Sookie när jag gick banan och att denne kunde klappa på henne under tiden. All den osäkerheten som jag såg runt löp nummer två verkade vara som bortblåst. DET var nästan det som gjorde mig allra lyckligast, min hund är äntligen trygg igen!