workingkelpie.blogg.se

Hade anmält till tävling både fredag kväll och lördag morgon. Detta var för mkt för Sookie och mig.

Vid debuten på fredagen så fick vi en bra uppladdning och en bra känsla med in på plan. Det som ställde till det var att Sookie tyckte att platsen var jobbig och var orolig (pep och skruvade på sig).
Jag erkänner att vi inte tränat den med främmande hundar er än någon enstaka gång och med en känslig hund så var det ingen överraskning att hon tyckte att det var jobbigt. Men hon låg kvar och bara det är riktigt bra. Det är inte så att jag har en hund som inte ligger kvar när jag säger åt henne att stanna men hon är inte så tuff mentalt så jag är väl medveten om att hon kan komma smygandes till mig. Hon har inte gjort det på träning, men hon skulle kunna och det skulle inte förvåna mig.

Jag har varit orolig för tandvisningen då Sookie morrade åt främlingar som närmade sig henne under hösten. Vi har tränat på detta och det gav utdelning - Full pott! Det viktigaste målet med tävlingen var med detta uppnått.
I övriga moment kändes Sookie jättefin. Klart berörd men ändå körde vi tillsammans. Jag försökte vara noga med att gå in på plan på ett ställe som innebar kort transportsträcka och när vi förflyttade oss mellan momenten så backade jag för att uppmuntra koncentration och behålla fokusen på mig. Det är så vi har lärt in kontakten vid fotgående så det ses enbart som ett positivt moment för Sookie.

Vid ställandet blev hon osäker och det var säkert så att jag inte var tydlig nog. Hon stannade fint men började sedan smyga efter mig. På filmen syns verkligen hur frågande hon är. Jag valde då att tydligt, men lugnt, visa att hon var tvungen att stå still innan jag skulle komma tillbaka.

Resten av momenten gick jättefint och vi fick fina poäng.  En debut som jag är otroligt nöjd med. I lydnad handlar allt om att bli uppflyttad och det blev vi inte denna gång. Men jag är så otroligt nöjd med vår prestation. Vi lyckades hålla ihop och vi körde verkligen vår egen runda med fokus enbart på vårt samarbete. Jag som var så nervös att jag mådde illa dagar innan och min lilla hund som är både kvick i reaktionerna och känslig. Med tanke på hur ostrukturerat och lite lydnad vi tränat så är jag helt förbluffad. Tänk så bra det skulle kunna gå om jag prioriterade lydnaden!
De spontana applåderna och ropen vid vår inkallning var underbara att höra och det är den minnesbilden jag tar med mig.

Dag två var pannkaka redan från start. Jag kände det så fort jag klev in i hallen. Sookie hade nerverna utanpå kroppen och det var liksom en helt annan stämning i hallen. Även de som tävlade elit kände av detta märkte vi när vi talade med några av ekipagen. Något var annorlunda i hallen.
Uppvärmningen blev inte alls som planerat eftersom det blev kort om tid innan gruppmomentet och jag kände i hela kroppen att jag borde bryta. Strunta i tävlandet och bara låta bli. VI var inte redo för en morgontävling och framförallt inte morgonen efter en tävlingsdebut.
Dessvärre gjorde vi inte det.

Än mer oro på platsen och det var fler hundar som var oroliga. Sookie pep än mer och satte sig till och med upp. Jag valde att ta ett steg mot henne och då lade hon sig igen. Även tandvisningen var annorlunda men hon morrade inte. Dock upplevde jag både platsen och framförallt tandvisningen som betydligt bättre för alla inblandade dagen innan. Då gick man fram till domaren en och en och det kändes bättre än att stå kvar.
När vi sedan skulle in och köra vårt program så kände jag än en gång att jag inte borde gå in. Sookie var inte fokuserad och jag viste inte vad jag skulle göra för att hjälpa henne.
Jag hörde inte vad tävlingsledaren sa och gick vilse på fotgåendet och sedan valde jag att berömma lite under några moment = noll. Jag hämtade inte ens ut betygen men domaren hade inte mktpositivt att säga efter tävlingen så jag är rätt säker på att det inte stod några konstruktiva tips på lappen heller.