Igår körde vi ett kvällspass agility med Lina och Kristina. Jag hade ingen plan och koncentrerade mig därför inte på att göra några få saker rätt. Då är det tur att man har träningskompisar som stoppar en och påminner om att det är kvalitet som gäller i träningen.
Varför går jag ut utan en plan och varför kan jag inte anpassa den planen till vart vi är idag?
Jag ska nog återvända till att ta med DVDn ut och köra "lektioner" från den. Korta kombinationer.
Idag var det tävlingslydnadskurs och även dit åkte jag utan en plan. Mycket riktigt så blev det irritation från min sida och då osäkerhet hos stackars Sookie, som har det jobbigt nog med alla hormoner som sprätter runt i den lilla kroppen.
Delar av momenten vi tränade själva, innan genomgången, kändes delvis bra. Men fokusen var inte där. När det sedan blev instruktörstid så var den största svårigheten att bara ha fokus på mig, även när TL rörde sig runt oss.
Var så trött och frustrerad att jag inte ville köra gruppmomenten efteråt och valde att sätta Sookie lite bortanför alla och ändå kontrollera att hon kunde sitta kvar. Och visst sitter hon kvar, men inte helt still... hon har lite för stora behov av att ha koll på omgivningen för tillfället.
När kursen rundades av inomhus, utan hundar satt jag och tänkte på känslan som fanns i kroppen. Besvikelse, frustration och helt tappad motivation till lydnadsträning. Efter att ha erkänt att jag inte var glad och nöjd så kom insikten att min hund säkert inte heller var glad och nöjd där hon satt i bilen. Bestämde mig då för att se till att vi fick chansen att åka från klubben med flaggan i topp. När alla åkte hem så gick vi först till agilitybanan och körde först 12 pinnars slalom (som hon tog både snabbt och rätt ) Sedan lite kontaktfält och sist bara några enkla hopp. Lite krav på koncentration, invävt med massor av skoj ledde till att humöret steg. Därefter traskade vi bort till en av planerna och körde fotgående, svängar, ställande under gång och vid inkallning, samt läggande under gång och vid inkallning. Allt med endast en boll som belöning och med korta pass och livliga belöningar (sådana man inte kan göra när andra tränar runtomkring). Då släppte det, jag kopplade av och krävde inget, men belönade när det blev snyggt och min hund slappnade av och lade all sin fokus på att få tag på den där bollen!
Så, varför gjorde jag inte som jag vet att jag borde från början? För att jag åkte dit stressad, utan en plan och med tankarna på helt andra saker.
Ska man träna så ska man vara schysst nog att vara lika fokuserad på träningen som man vill att hunden ska vara vid träningen. Svårare än så behöver det kanske inte vara. Lätt att säga, kanske inte alltid lika lätt att applicera?
Kommentera