workingkelpie.blogg.se

I lördags så var det klubbmästerskap på Växjö BK. Blåbärsklassen var från 18 månader och tävlingen krockade med Isacs simhoppsdebut, så jag hade inte planerat att åka dit.
Efter att simhoppstävlingarna var avklarade så chansade jag och åkte till klubben för att se om det var några kvar. Vi kom precis när blåbärsklassen skulle börja. Trolla och Jumper var några av de yngre hundarna som hade fått ok att vara föråkare och inspirerade av detta tänkte jag att det nog kan vara nyttigt för oss att köra en runda med så mkt folk runtomkring. Frågade snälla tävlingsledningen och fick ok att hoppa in i small-klassen (det var den som kördes när jag frågade och jag ville att vi skulle vara till så lite besvär som möjligt)
Banan såg logisk ut så vi körde den utan banvandring och uppvärmning. Hade bestämt mig för att bara köra, blev det fel så skulle vi bara köra vidare. Väl på startlinjen kommer jag ihåg att jag har promenadskorna på = inget grepp. Första rundan tar jag av kopplet vid start (det ska vi inte göra när det gäller) och sedan råkar jag pilla på långhoppets pinnar när jag är övertydlig med hur det ska tas.
Hon svävar ut på linjen i en böj (som jag säkert hade sett om vi hade gått banan) och springer förbi tunneln. Sedan blir det fel på ett byte i slutet, men vi struntar i det och kör in i mål.
Detta vara tredje gången det ligger belöning i slutet och hon har inte förstått det än, hon vänder upp mot mig och förväntar sig att en boll kommer flygande.
Vi får helt enkelt träna med utlagd belöning mer, så att slutrakan inte blir tveksam.

En kort stund efteråt (fördelen/nackdelen med få startande) fick vi köra en gång till och denna gång med lite bättre fokus från min sida. Vi tog av halsbandet två hundar innan och körde lite lydnad i närheten av starthindret. Hon missade en tunnelingång även denna runda (samma tunnel), jag höll på att halka några gånger och hon gasade inte i slutet, men annars så var det helt OK.

För en sådan som mig själv är detta både dumt att göra och nyttigt att göra. Att undersöka hur ”illa” det går utan förberedelser. Det blev inte felfritt, men lägstanivån är helt OK. Sookie behåller fokus på uppgiften och det enda som jag behöver tänka på är att hon lätt svävar ut i snabba linjer.

Anna filmade första loppet från en vinkel :)

och Kristina från en annan :)

 

Sedan har vi andra loppet. Kom på en sak. jag drar upp ärmarna innan start på detta loppet = tydlig give away på att jag har en plan. Pokerkarriär är bara att glömma :)
Annas vinkel

 

och Kristinas vinkel

 

 

Det som jag ser så tydligt hrä är att vi inte ska köra med denan höjd på hindren. Hon får helt fel språngkurva på låg höjd (slår liksom nästan över med baken). Nu blir det 40-45 så att hon får ett bättre flyt i banorna.

När vi hade kört så ringde telefonen igen. Sonen hade ändrat sig och skulle nu till tennisträningen som började om 15 minuter. Snabb sorti.

Efter tennisen åkte vi sedan tillbaka och körde lite slalom, eftersom det var det eg. som var planen för dagen.

DET är något som faktisk går rätt bra nu :)